Om en vecka...









...installeras Messias, eller förlåt, jag menar USA:s 44:e president Barack Obama. Jag tillhör en av dem som inte hade röstat på honom om jag hade varit amerikansk medborgare, mest på grund av hans ekonomiska politik. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Obama. Det finns förmodligen ingen människa i denna värld som har eller har haft mer förväntningar på sig av sin omvärld. Han har blivit närmast helgonförklarad av västvärlden och frågan är om någon egentligen skulle höja på ögonbrynen om han gick på vattnet över den stora fontänen utanför vita huset när det så har blivit dags att flytta in. Kraven på honom är närmast omänskliga och många idealister kommer förmodligen få sina hjärtan krossade när Hope blir till ett politiskt nope. Jag hoppas för min egen och världens skull att Obama lyckas uträtta mycket bra under sitt första år, världen kunde inte behöva det mer än nu. Jag hoppas att Obama inser att nu inte är tiden, så lite som det någonsin varit, att slå in på den handelsprotektionistiska bana han tidigare förespråkat.

En sak till och detta är kanske den viktigaste av alla: Det finns inget som vi är så bra på i Sverige som att vara politiskt korrekta, tyvärr har denna korrekthet övergått i något så mycket grumligare i samband med det amerikanska presidentvalet. Hur många gånger i svensk media har kommentaren "USA måste få en svart president" egentligen fällts?

Att värdera någon utifrån dennes hudfärg är inget annat än ren och skär rasism, den mest primitiva och avskyvärda formen av kollektivism.  Analysen från dem som låter fälla dylika yttranden är platt och ganska märklig. Varför reagerar ingen när människor på bästa sändningstid i Svt sitter och säger att USA behöver Obama därför att han är svart. Vi talar här om en man som lyckats ta sig från ingenting till allting och omdömet han möts av är: Det bästa med dig är din hudfärg. Det är avskyvärt, jag blir illamående. Precis lika illamående kommer jag att bli om någon på samma sändningstid i nästa presidentval säger att USA behöver en vit president. Den sannolikheten är dock kanske inte är så stor, etablissemanget har nämligen lärt sig denna definition av rasism. Men uppenbart är att man inte här lärt sig vad som egentligen definierar rasismen. Även om han inte var min kandidat vill jag från botten av mitt hjärta förmedla följande buskap: Obama är så mycket bättre än att förtjäna att bli nervärderad på detta pinsamma vis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0