Landet lagom för alla som inte är bra på sport.
Visst kan det tyckas märkligt att den som når den yttersta toppen i en populär idrottsgren, tjänar storkovan och flyr landet för att slippa skatten hyllas som en nationalhjälte medan den som startar ett framgångsrikt företag och förverkligar en affärsidé närmast tycks stå i skuld till hela samhället.
Att vara bäst på något är inte alltid något som det är okej att tala om. Det går bra att skapa skolor för ungdomar som vill bli bäst på sport, där fokus är ställt mot att nå eliten. Det går mindre bra att skapa skolor för ungdomar som vill bli bäst på exempelvis matte. Den som har en vilja och en ambition att nå fysiska resultat i toppklass är folklig, men den som vill göra det samma med sitt intellekt gör nog bäst att inte tala högt om det.
Varför är det så egentligen?
Inte för att den här frågan i grunden på något sätt bara handlar om pengar, men om jag hade fått en krona för varje gång någon kategoriskt uttalade sig om att framgångsrika människor i näringslivet inte förtjänar sina löner så hade jag kunnat dra mig tillbaka som ekonomiskt oberoende. Om Peter Forsberg hade fått samma krona för de gånger någon kritiserat hans lön hade han varit barskrapad idag.
Vad är det egentligen som gör den förstnämnda kategorin så mycket mer klandervärd? Kanske är det bara det faktum att idrott på jantelagens vis inte skulle bli så rolig att titta på. Spänningsmomentet skulle snabbt förtas om alla var tvungna att gå i mål samtidigt. Det som ibland tycks förbises är att nobelpris inte heller delas ut enligt jantelagens princip eller att innovationer och nydaning inte kommer ur att vi håller människor tillbaka. Så länge nuvarande attityd vidmakthålls och så länge sport är en av de få yrkeskategorier där det är tillåtet att bli hur bra som helst och att tjäna hur mycket som helst så kommer Sverige halka efter på områden långt mycket viktigare för samhället än hur många guldmedaljer vi lyckas få i
OS.
Så vad vill jag ha sagt med detta, att våra direktörer tjänar för lite? Nej, jag vill ha sagt att människor som skapar värden för sig själva och andra inte ska hållas tillbaka eller kallas girigbukar för att de råkat odla en annan talang än den idrottsliga och blivit framgångsrika med att utöva denna.
Let our children grow tall and some taller than others if they have the ability in them to do so.
- Margret Thatcher
Jag hade en liknande diskussion med en kamrat för några veckor sedan och vi undrade om det var någon annan som också resonerande kring det här faktumet och det var det tydligen. När Zlatan (oj kanske inte PK) vi säger Fredrik Ljungberg istället, tjänar 40 miljoner om året är han en hjälte, när en VD för ett företag som sysselsätter tiotusentals människor tjänar 1/20 av Ljungbergs lön är han girig och lite "skurkaktig". Varför är det så mycket fulare att tjäna pengar via sitt intellekt? Jag har ingen svar men misstänker att det har något med dåliga minnen från skoltiden, där personen som hade lätt för matematik och historia var en plugghäst medan personen som hade lätt för fotboll var cool och beundransvärt.
Jante-lagen lever, klipp inte av vingarna på de som kan flyga när du själv står på marken!
